Olli Kiviluoto: Unicycle painting (performance)
Olli Kiviluoto: Unicycle painting (performance)
Audun Eriksen: Birdpowered plane
Utstillingen åpnes av Markus Lantto
"Musikk-Lars"
Brynhild Bye: Ting har en tendens til å ikke bli som du tror
Cathrine Johansson: Stabil ring
Jussi heikkilä: Bird
Vigdis Haugtrø (skulpturer) og Olof Ahlström (malerier)
Olof Ahlström
Vigdis Haugtrø: Tannhjul V
Maria Nordbäck: Konst på Sundom Boende (video)
|
Total make over
Publisert i Adresseavisen 28. august 2010
Det syder i Klæbus forhenværende dyrepark. Det uvanlige ”naturfenomenet” som svøpte over området for fire år siden, er tilbake. Og denne gangen med ekstraordinære spor i landskapet; resultatet er oppløftende og svært vellykket.
ÆØÅ 2010
Olof Ahlström, Brynhild Bye, Audun Eriksen, Vigdis Haugtrø, Jussi Heikkilä, Cathrine Johansson, Olli Juhani Kiviluoto, Maria Nordbäck
Prosjektparken og Galleri No.1, Klæbu
Åtte kunstnere fra Midt-Norden (midtaksen av Finland, Sverige og Norge) har denne uka vært samlet i Prosjektparken for å lage kunst. Med røtter i tradisjonene ”land art” og miljøkunst, har de gått til verks med friske konsepter og et vidt materialspekter. I dag åpner Kulturuka i Klæbu, og resultatet av workshopen ”ÆØÅ” kan beskues og bevandres.
To av kunstnerne tegner i landskapet, med kvister, plank, sagmugg, kuruker og kalk. Olli Juhani Kiviluoto har skapt et dragehode som, sett fra et visst utsiktspunkt, spiser seg inn i en treklynge. Dimensjonene er enorme, og den spreke kunstneren har måttet løpe opp og ned bakkene for å beholde kontrollen over bildet (han har også syklet helt fra Finland til Klæbu, må nevnes). Maria Nordbäck har formet fire universelle miljømerkingssymboler, som skal inngå i et kryssordtilbud. Det sosiale og bevisstgjørende ved prosjektet gjør det godt passende for skoleklassene som skal på besøk de nærmeste dagene.
Bare dager før kunstnerne ankom Klæbu, hadde gravemaskiner vært på ferde. Det var visst noe med noen vannledninger. Det ligger imidlertid i visse menneskers natur å gjøre det beste ut av det uventede, og se muligheter i alt. Olof Ahlström har villet ”redde verden” med sine beskyttende sting over de oppgravde sårene. Spikkede kvister, som allerede var klipt ned, verner nå jorda med sin nakne kvalitet. Som et dinosaurfossil, eller kanskje som halen til Ollis drage, snirkler strukturen seg i dalen.
Et seremonielt sted, med ei svettehytte som sentrum, er formet og bygget av Vigdis Haugtrø. Lakota-indianernes gamle skikk går ut på å samles i Jordas varme livmor, for så å kunne fødes på ny. Haugtrøs variant er et ydmykt forsøk på å gjenfinne kontakt med naturen og dens ånder, og med dyrefigurer markerer hun himmelretningene. Det ryddede området fikk sin første seanse fredag kveld.
I skråningen ligger en mann med hodet i jorda. Det er Audun Eriksens skulptur, laget som en teipavstøpning av hans egen kropp. Enten er mannen dypt konsentrert (om meitemark eller jordsmonn), eller i total fornektelse. Lenger bort på kyrnes beitesti står Cathrine Johanssons ekstreme ”make over” av et seljetre. Trekronen er borte og bladene fjernet. Sprikende stammer har blitt kledd med grankvister og bar. Om det er et teaterkostyme eller en omfattende skjønnhetsoperasjon vites ikke, men det ytre vil aldri kunne forandre det indre; treet er og forblir ei selje.
Brynhild Byes undersøkende prosjekt er mindre landskapsorientert, men like stedsspesifikt. Hun har snakket og fotografert seg frem til kjennskap med et knippe av Klæbus innbyggere, og lar erfaringene fra prosessen danne en slags rapport. I Galleri No.1 ser man kunstverk av de åtte kunstnerne (den åttende, Jussi Heikkilä, ankom noen dager forsinket idet anmelderen forlot Klæbu), slik de ”vanligvis” jobber, når de ikke får boltre seg fysisk og storskala i en flott, grønn dal. Utstillingen bekrefter det samlede bildet av gjengen som litt av et kupp for arrangørene, som ønsket seg kvalitet og originalitet. Dette engasjerer.
Anmeldt av Solveig Lønmo
äöå
När jag tänker på Klæbu får jag hela tiden bilden framför mig av dels arkeologer som i en nära framtid kommer att finna de mest häpnadsväckande skelett av dinosarier här nere i dalen, och dels av ett kringresande cirkussällskap. En samling trapetskonstnärer, lejontämjare, en clown, en eldslukare, en svärdslukare, ett gäng hoppande dvärgar, en stripteasedansös, en Skäggiga Damen.
Och en utbrytarkung. Som också han har skägg. Och som kan tänka sig att klä av sig mot betalning och till publikens stora förundran.
I pausen spelar trollkarlen poker med märkta kort och lurar pengarna av hederligt folk. Trollkarlens assistent är klädd i pärlor och paljetter, matar hästar, elefanter och getter. Världens Starkaste Man säljer biljetter och cirkusdirektören röker östtyska cigaretter.
Det är nånting med platsen här i Klæbu, själva marken vi står på. Jag önskar jag kunde säga att det var en alltigenom lugn och stillsam och harmonisk känsla som infinner sig, men det är inte det jag känner. Det är rotation, rörlighet, en oro som kräver att någonting händer. Bara en sån sak som namnet: ÄÖÅ. Det är ju fel ordning på bokstäverna. Det ska ju vara ÅÄÖ. De har tagit ett tredjedels varv runt sig själva och det blir ingen rast och vila förrän de har hamnat rätt igen.
Jag var här för ganska exakt fyra år sen. När jag kom hit bar jag på ett inre lågintensivt kaos. Inget var som det skulle. Någonting djupt grundläggande hade hamnat fel. Och kanske var det därför precis hit det det var meningen att jag skulle komma. För att bli omroterad och sedan försöka finna kompassnålens riktning. Jag har hört talas om att det en gång i tiden fanns en idé om att ifall man har gått vilse i skogen ska man ta av sig kläderna, vända dom ut och in och sedan ta på dom igen. Då skulle man lättare kunna hitta rätt igen. Det finns kanske något i det där man kan lära sig något av. Nu förtiden kallas det för att tänka utanför boxen.
Hursomhelst: Ibland, när man inte finner tillbaka, känns det skönt att vara vilse i gott sällskap.
Och konsten jag gjorde under den där veckan jag var här blev på sätt och vis ett misslyckande. Jag lät den branta sluttningen få ögon att se med. Men teckningen jag målade upp med hästgödsel sjönk in i marken och blev ett med den. Det var som att marken valde att vända blicken inåt och iaktta sig själv.
Jag minns tydligt de andra konstnärernas verk, alla arbetade vi med eller mot de grästäckta kullarna och branterna. Lyfte fram det som fanns, lade till av våra egna drömmar. För att betrakta, läsa av, och undra över tingens tillstånd. Kanske man Måste mäta sina krafter gentemot naturen förr eller senare ifall man hamnar här.
På nytt samlas konstnärer här för att tala, tänka, skapa, äta. Sova lite. Man Kan träffas och hitta på saker på en restaurang på en flygterminal påväg någon annanstans, eller i ett högt torn i ett land där folk talar arameiska, eller på City Syd - det skulle också kunna vara givande. Men nu är det Klæbu, seminarplassen, den forna djurparken som blir scenen. Eller arbetsplatsen, eller själva verktyget, eller vad ni vill. Och det blir så oerhört intressant att se hur denna nya skara av konstnärer löser sin uppgift. Vad kan ni tillföra? Hur kan ni locka fram och tämja eller släppa fri krafterna? Vilka idéer och tankar kan naturen locka fram hos er? Och vad kommer ni att bära med er exakt fyra år efter att ni varit här?
Man kan säga att ni i och med detta projekt följer en tradition av, ja vad ska vi säga? Landart? Jordkonst. Men man kan lika gärna säga att ni följer människans behov att tala till och med det landskap hon befinner sig i. Oavsett om det handlar om att blidka gudarna eller bara visa att man är rikast, coolast och bäst. Eller för att man har en kreativ fallenhet i sig som inte kan ge sig i uttryck på något annat sätt än att gräva en grop i marken och fylla den med potetgull.
Livet är kort,
konsten är lång,
och ändå föds den på nytt i varje ögonblick, och ingen vet vad den ska bli när den blir stor. Jag kommer tillbaka om en vecka och ser hur det gick den här gången. Lycka till.
Markus Lantto
Deltagere - 2006 til venstre, 2010 til høyre
Fra Finland
Österbotten: Maria Nordbäck, VASA
(2006-Mia Damberg) http://www.netikka.net/normar
Södra Österbotten/Etelä-Pohjanmaa: Olli Juhani Kiviluoto
(2006-Jaana Jeminen) olli.kiviluoto@seinajokinen.com
Mellersta Finland: Jussi Heikkilä
(2006-Matti Reivi) Jussi.heikkila@pp3.inet.fi
Södre Savolax:
(2006 – Juhana Moisander)
Fra Sverige
Jämtland: Cathrine Johansson, Östersund,
(2006-Märit Aronsson) http://www.cathrinejohansson.com/
Vesternorrland: Olof Ahlström, Sundsvall
(2006-Johan Mauritzson) www.lagda.se
Fra Norge
Nord Trøndelag: Brynhild Bye
(2006-Gilberg/Nygjordet) www.brynhildbye.no / brynhildbye@online.no
Sør Trøndelag:
(2006-Markus Lantto) Vigdis Haugtrø
http://www.haugtroe.com/
(2006- Axel Becker) Audun Eriksen
http://auduneriksen.com/
http://www.youtube.com/user/audunpoi/
Bilder fra ÆØÅ 2006
(Under)
Matti Reivi: EARTH DRAIN
Juhana Moisander: HUGIN OCH MUNIN
Johan Mauritzon: EARTH TO SKY |